Den tandlösa lilla bossen

Mitt stora barn. Det är så fint att följa stegen i livet med honom. Tappa tand. Duscha, klä sig och smörja utslag själv. Äta nio köttbullar och massa spaghetti med sin bästis. Planera för halloween redan i mars. Stoppa i nappen när syrran behöver den. Börja tycka att pussar är jobbigt och fnissa med Isak åt puppelupper (bröst, för den oinvigde). Dem i gänget kramas när dem går från dagis. Då känner jag en kram runt hjärtat.
Så har vi den lilla stjärnan också, som följer med på alla grejer utan minsta gnäll. Igår var det läkarkontroll med väl godkänt, sen var jag hit och dit och fram och tillbaka och hon var så klart med. På kvällen hade vi möte med Röda korset, hon var så snäll där hon låg runt i olika famnar.
Idag har vi oxå flängt lite, bland annat med kaffepause på Strikken. Sol sov ända tills vi kom hem. Då blev hon så här glad.

Mysigt kaffedrickande. Vi har börjat planera en övningshelg med kören så vi diskuterade det lite.



På dagis hade de varit på pulkadag med friluftsklassen från gymnasiet, det var poppis och barnen var rödkindade när de åt middag och lekte här.
Kvällen avslutades med nachos och grönsaksdipp tillsammans med Lise framför Riverdale.

